Lars-Erik Larsson

Alltsedan uruppförandet 1915 har Czardasfurstinnan blivit succé i olika uppsättningar världen över, senast på våra breddgrader 1997 på Nöjesteatern i Malmö. Och i fredags hade den premiär på Ystads teater i Kammaropera Syds version med nyskrivet libretto av Rickard Söderberg och Katarina Sörenson. Som vanligt var teatern fullsatt intill sista plats.

Musiken är till största delen hämtad från originalet och kompletteras med andra stycken ur Kálmáns produktion. Eller som man självgott skriver i programbladet: ”Våra produktioner har alltid präglats av nyöversättningar, fräcka musikval, skamlös berättarglädje och ett grundmurat publikfokus.” När det gäller tidigare produktioner är det bara att instämma men Czardasfurstinnan lämnar en del frågetecken.

Originalets intrig är rörig, ställvis på gränsen till obegriplig och det blir inte bättre i Rickard Söderbergs och Katarina Sörensons nya version. Sångtexterna går väl an men dialogen hoppar fram och tillbaka och som åskådare får man verkligen anstränga sig för att fatta poängerna; ibland verkar det som man delar den ansträngningen med aktörerna.

I grunden finns ett allvarligt tema: förföljelsen av hbtq-personer. Främst märkbar i Ungern där det sedan 2021 finns en lag som förbjuder främjandet av homosexualitet i skolor och i medier och i år har myndigheterna för första gången förbjudit Budapest Pride och hotar deltagare med fängelse eller böter. Där finns en led tillbaka till originalet: kärleken över klassgränserna vidgas till kärlek till någon av samma kön.

Men är det möjligt att visa detta ämne i en skrattspegel? Definitivt, och det är kanske det bästa sättet att behandla det. Och den här versionen visar att det går att blanda det med schlager, världspolitik och skånsk kommunpolitik. Blandningen blir faktiskt riktigt underhållande. Och i den drygt två timmar långa föreställningen finns många inslag med gott artisteri. Först kanske Marianne Mörck som under sin långa karriär spelat i flera uppsättningar av Czardasfurstinnan och nu än en gång fångar publiken. Elisabeth Jansson, elegant utspel och välljudande mezzo, Fredrik Zetterström, välljudande baryton och stark scenpersonlighet, bara för att nämna några i den mer 20 namn långa artistlistan. Och så Rickard Söderberg, eldsjäl, tenor och debattör.

Föreställningen är lång och mycket välmatad. Kanske hade den vunnit på att strykas ihop en aning och den hade definitivt vunnit på att finslipa detaljerna. Nu skar det sig ganska rejält i en del passager trots att den välljudande och skickligt ledda orkestern bildade en stark grund.

Och efter föreställningen kunde man få en trevlig stund med programbladet med en del fakta och mycket skoj och ren trams som en välsmakande efterrätt.

CZARDASFURSTINNAN

operett av Emmerich Kálmán med nyskrivet libretto av Katarina Sörenson och Rickard Söderberg

Regi: Katarina Sörenson

Dirigent: Jonas Samuelsson

Kostym: Linnea Jövinger

Koreografi: Jacob Walleberg

Ljus: Sara Andersson

Medverkande: Rickard Söderberg, Marianne Mörck, Elisabeth Jansson, Elinor Fryklund, Gustav Johansson, Fredrik Zetterström, Anton Ljungqvist, Carolina Sandgren, Susanne Resmark, Lotte Ohlander, John Sax, Martin Kagemark, Susanna Andersson, Alexandra Büchel, Celine Dewrée, Martha Cecilia Saelöen, Karolina Andersson, Karin Björg Toorbjörnsdottir, Birgir Stefánsson, Emma Ulfsdotter Björkegren, Eugene Büchel, Julia Åkesson, Bobbi Lindahl, Linnéa Hult. Tim Augustin

Premiär på Ystads teater 4 juli