Lars-Erik Larsson

Linnéa Sjösvärd som Lucia (Foto: Jonas Persson)

Många nutida analytiker ser Donizettis opera Lucia di Lammermoor som en skildring av manligt förtryck. Lucia är ett offer för så gott som alla män i hennes omgivning: sin bror Henry, sin biktfader, sin äkta man Arthur och även sin själs älskade Edgar. Hon lever i en tidsålder då männen bestämmer helt över kvinnorna. Att hon sticker ihjäl sin äkta man på bröllopsnatten är inte något uttryck för ”girl-power” , utan mer en följd av det som som av dåtida själsläkare fått beteckningen delirium nuptalis (av latinets nuptiae – giftermål). Att då framställa henne som en trotsig frigjord ung kvinna i något slags sexig goth-utstyrsel blir förvirrande för åskådarna och det finns inte heller något stöd för detta i intrigen.

Det här är ett grepp som allvarligt drar ner helhetsintrycket av Skånska Operans uppsättning av Lucia di Lammermoor som hade premiär på Bäckaskogs slott på lördagen.

Skånska Operan är en fri grupp med begränsade resurser som under årens lopp har åstadkommit många uppsättningar med goda kvaliteter. Det är en del av charmen att scenografin är enkel och mest antydande och att kostymerna är mycket av receptet man tager vad man haver. Men viljan att berätta en historia har alltid funnits och sångarmaterialet har blivit allt bättre och bättre. Årets sångarlag är antagligen det bästa hittills men tyvärr försvinner en stor del av kvaliteterna på grund av bristande eller ogenomtänkt regi. En åtstramning av det yviga rörelseschemat, en striktare kontroll över dynamiken, det är inte så mycket som behövs för att höja helheten. Om Markus Pettersson i sin gestaltning av Edgar hade understrukit det romantiska istället för att rusa fram och tillbaka med överfull volym i sin i sig glänsande tenor; … om Øystein Skre hade gjort sin Raymond mindre gemytlig och mer bakslug…;små detaljer som skulle betyda så mycket.

Men Linnéa Sjösvärd i titelrollen står, trots den inte så lyckade inledningen för enastående gestaltning av Lucia. Hennes förtvivlan över Edgars förmenta otrohet, hennes underkastelse av det påtvingade äktenskapet. I fullvärdig tonkonst blir figuren Lucia en människa av kött och blod – det är opera när den är som bäst. Och i den långa vansinnesscenen spelar hon, ackompanjerad av en ensam flöjt, ut all sin smärta i allt vildare koloraturer över hela registret och slutar i en ordlös sång med en markerad höjdton. Avslutningsvis sjunger hon en virtuos cabaletta, svimmar och avlider. Det är musikaliskt rent fantastiskt och dessutom mycket skickligt agerande.

Det ska bli intressant att följa Linnéa Sjösvärds vidare framgångar. Hon har alla förutsättningar för att klara av flertalet av de stora sopranrollerna.

Och Skånska Operan fortsätter med sitt koncept ”Opera åt folket” med spelplatser på skånska slott och herresäten samt Palladium i Malmö och Folkparken i Lund. Nästa år är det dags för Mozarts Figaros bröllop.

LUCIA DI LAMMERMOOR

opera Gaetano Donizetti med libretto av Salvatore Cammarano efter Walter Scotts roman The Bride of Lammermoor

Regi och översättning: Ola Hörling

Scenografi: Rigmor Grönvall

Kostym: Fredrika Lillius

Ljus: Ludvig Uppman

Solister: Helgi Reynisson, Øystein Skre, Elisabeth Leyser, Niklas Bjärnhall Prytz, Mattias Gunnari

Kör: Elsa-Maija Helminen, Justus Persson, Klara Solén

Orkesterensemble: Albert van Pham, Maria Wernberg, Dominika Dudek, Carl Henning Fredriksson, Marianne Thomsen Clement

Premiär på Bäckaskogs slott 6 juli 2024