Lars-Erik Larsson

Efter premiären på Dmitri Tcherniakovs uppsättning av Richard Strauss Elektra i Hamburg i slutet av 2021 skrev jag i min recension bland annat: ”Kan en operauppsättning bli bättre än så här?” Nu efter att ha sett samma uppsättning på Operaen i Köpenhamn med delvis annan besättning, Thomas Søndergård som dirigent framför Det Kongelige Kapel och lätt bearbetning av regissören Thorsten Cölle är det bara att konstatera: Ja det kan den. Det här är den absoluta toppen.

När Elektra hade premiär på Hofoper i Dresden 1909 var det den mest avancerade opera som dittills hade skådats. Strauss erkände själv att han hade gått till de yttersta gränserna för tonalitet och vad det mänskliga örat kunde uppfatta. Operan blev snart hyllad som ett mästerverk och uppfördes på alla stora operascener. Omdömet om verkets konstnärliga höjd har inte mattats av på de drygt hundra år som har förflutit sedan premiären men trots det har antalet uppsättningar inte varit speciellt stort, exempelvis skulle det dröja till 1965 innan den framfördes i Sverige, antagligen beroende på den stora orkester (111 musiker) som Strauss föreskrev och på de rent omänskliga krav som ställs på innehavaren av titelrollen.

Dmitri Tcherniakov har flyttat in den grekiska mytologin i ett högborgerligt vardagsrum. Mitt bland bokhyllor, dukade bord och pösiga soffor låter Elektra sitt hat glöda över modern Klytaimnestra och hennes älskare Aigisthos. Hon hyllar sin mördade far och ställer en docka av honom vid bordet med sprakande ljus runt huvudet och hon väntar att hennes landsförvisade bror Orestes ska återvända och hjälpa henne att fullborda hämnden.

Lise Lindstrom är enastående som Elektra. Hennes sopran är rent otroligt tonrik och agerandet glödande intensivt, hon speglar alla dimensioner i den komplicerade och krävande rollen. Mot henne ställs den kalla beräknande Klytaimnestra, mästerligt sjungen av mezzon Violeta Urmana och den mjuka systern Chrysotemis, fint gestaltad av Elisabet Strid med vacker lyrisk sopran. Det är kring dessa tre intrigen spinns; så blir Elektra en kvinnoopera, skapad ett århundrade tidigare innan detta ord införlivades i vokabulären. Detta antika grekiska drama blir också en kommentar till vår nutid med alla dess föränderliga familjebildningar där modern och hennes nya partner blir hatobjekt för den fadersbundna dottern.

Dmitri Tcherniakov berättar historien som en thriller där den ombonade miljön blir plats för individer som inte kan nå varandra, där hat och avsky är den gemensamma faktorn och resultatet ond bråd död utan någon försoning. Thorsten Cölle emfaserar thriller-stämningen – hoten finns inte bara i den falskt idylliska miljön utan även utanför; ska en okänd massmördare förinta också de hatiska? Thomas Søndergård låter orkesterstämman förstärka mörkret med obeveklig tyngd. Det är rent mästerligt.

ELEKTRA

opera av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hoffmanstahl efter Sofokles tragedi

Dirigent: Thomas Søndergård

Regi och scenografi: Dmitri Tcherniakov

Regi vid nypremiären: Thorsten Cölle

Kostym: Elena Zaysteva

Ljus: Gleb Filshtinsky

Video: Tieni Burkhalter

Dramaturgi: Tatiana Werestchagina

Solister: Lise Lindstrom, Violeta Urmana, Elisabet Strid, Gert Henning-Jensen, Johan Reuter, Morten Staugaard, Tessa Kiilsholm. Signe Sneh Durholm

Det Kongelige Operakor; kormästare: Steven Moore

Det Kongelige Kapel; konsertmästare: Lars Bjørnkjær

Nypremiär 25 mars 2023 på Operaen i Köpenhamn, sedd föreställning 29 mars