Lars-Erik Larsson

2016 satte Peter Stein upp Figaros bröllop på Malmö Opera. Det blev en succé, gedigen i kringverket med scenografi, kostym och ljus, fylld av fina prestationer av orkester, solister och körer och som krona på verket mycket underhållande. När det nu, åtta år senare, är dags för en återuppsättning i Katarina Sörensons regi var åtminstone mina förväntningar stora inför nypremiären. Men glansen har falnat betänkligt, när ridån gick ner kände man sig snuvad på konfekten.

Visst, det utsökta kringverket med vacker genomarbetad scenografi, de korrekta kostymerna med siden och knäbyxor för det ”fina folket” och vadmal och långbyxor för tjänarna, den fina ljussättningen finns kvar. Och liksom i Peter Steins originaluppsättning betonas operans feministiska sidor. Det är kvinnorna: Susanna, Grevinnan Rosina, Marcellina, som står för styrka och förstånd medan männen: Greven, doktor Bartolo, don Basilio, don Curzio och även Figaro själv framställs som lättlurade fjantar med paranoida drag. Men utförandet har förlorat en stor del av den konstnärliga höjden. Det saknas tempo och timing, helheten känns otydlig och longörerna ställvis alltför påtagliga.

Otydligheten är särskilt påtaglig i Magnus Fryklunds musikaliska ledning. Betoningen är för jämn, liksom dynamiken, vilket för med sig att man saknar den karaktäristiska friskheten i Mozarts musik. Tyvärr smittar detta av sig på sångarna, många av ariorna blir matta och anonyma och ensemblerna slätstrukna. Lyckligtvis klarar flera av solisterna trots svagt stöd från orkestern leverera mycket fina prestationer. Henning von Schulmans Figaro är praktfull både i sång och agerande och Verity Wingates Grevinna är fylld av skönsång och elegant gestaltning. Lars Arvidsons distinkta basbaryton och hans gedigna operaerfarenhet skapar en sympatisk doktor Bartolo och Maria Chabounias Susanna är vackert sjungen även om man saknar den rätta näbbigheten. Däremot förbryllas jag av Adrian Angelicos framställning av Cherubino med spretig karaktär och tillbakahållen röst – hans vackra aria blev bara ett rabblande. Inte heller kan jag förstå varför Katarina Sörenson i så många passager ställer upp solisterna i ”rakt upp-och-nersång” vid rampen. Lite mer rörlighet skadar inte.

Det är en besvikelse att slutresultatet blev som det blev med så bra råmaterial. Malmö opera kan bättre. Det har man bevisat vid åtskilliga tillfällen.

FIGAROS BRÖLLOP

opera av Wolfgang Amadeus Mozart med libretto av Lorezo da Ponte

Dirigent: Magnus Fryklund

Regi: Peter Stein; regi återuppsättning: Katarina Sörenson

Scenografi: Ferdinand Wögerbauer

Kostym och mask: Anna Maria Heinrich

Koreografi: Katarina Sörenson

Ljus: Joachim Bart

Solister: Henning von Schulman, Verity Wingate, Maria Chabounia, Kartal Karagedik, Adrian Angelico, Lars Arvidson, Ivonne Fuchs, Martin Vanberg, Staffan Lindberg, Ola Heinpalu, Fredrike Kampmann samt unga solister och statister

Malmö Operakör

Malmö Operaorkester

Nypremiär på Malmö Opera 10 december 2022, premiär på Malmö Opera 2016