Lars-Erik Larsson

Jag hann att som hastigast bläddra igenom programbladet före premiären av Carmen på Malmö Opera. Där säger regissören bland annat att kvinnomord eller femicid är ett stort problem i hela världen och att hon därför har valt att välja bort att närma sig berättelsen från det romantiska och folkloristiska sättet utan istället se den som ett strukturellt problem.

Utan tvivel är det ett korrekt och dessutom mycket intressant sätt att närma sig historien. Men som mycket annat i den här uppsättningen blir det mer en blek antydan är en pregnant tanke. I den bildsatta ouvertyren mördas en kvinna av en man. Man får inte veta relationen mellan mördaren och hans offer – var det ett svartsjukedrama eller ett rånmord? Inte ens i slutscenen med don Josés knivattack mot Carmen får man något entydigt besked. Att Carmen går vidare efter attacken, är det en eskatologisk tanke, att hennes själ fortsätter att vandra trots att den lämnat kroppen, eller är det så enkelt att don José misslyckades med sitt uppsåt?

Tyvärr genomsyrar den här blekheten hela uppsättningen på samtliga plan. Scenografin domineras av någon slag staket som ska föreställa torget, baren, smugglarnas läger och tjurfäktningsarenan. Vid behov förses det med ett par plankbitar som ska föreställa dörr och ett stort tygstycke som förmodligen ska ge någon form av rumskänsla. Man får ha mycket god fantasi för att hänga med i de svängarna. Smugglarna får inte längre vara smugglare, nu är de migranter, det är ju en stor nutida fråga och för säkerhets skull har man satt på dem kostymer som förmodligen ger association till ”vanligt folk” Även koreografin följer vanligt folk-receptet. Det blir inte någon större skönhetsupplevelse. Och Escamillo, tjurfäktaren, superhjälten, uppträder först i guldsmyckad smoking för att senare visa sig i en överlastad ljusdräkt som får honom att framstå som mer än löjlig.

Allt detta ginge väl an om musiken hade fått behålla sin kraft och glans men även den tycks delvis ha drabbats av tvinsot. Dirigenten Anna Skryleva håller ett måttligt, ställvis för långsamt tempo och är mestadels alldeles för varsam med dynamiken. Färgerna bleknar, framför allt försvinner glansen i solisternas stora arior. Claudia Ribas som bevisligen har kapacitet för en glänsande tolkning av rollen som Carmen hålls tillbaka i både sång och aktion. Och Luthando Qave, som även han bromsas för hårt av dirigenten skulle förmodligen kunna skapa en minnesvärd Escamillo. Den rolltolkning som man nu kommer ihåg bäst är Yana Kleyn som Micaëla – fräsch och pigg med mycket välmodulerad röst.

CARMEN

opera av Georges Bizet med libretto av Ludovic Halévy och Henri Meilhac

Dirigent: Anna Skryleva

Regi: Katharina Toma

Scenografi: Christoph Fischer

Kostym- och maskdesign: Irina Barrels

Ljusdesign: Olaf Winter

Koreografi: Sara Ekman

Medverkande: Claudia Ribas, Matthew White, Luthando Quave, Yana Kleyn, Magnus Lindegård, Birgir Stefànsson, Emma Björkegren, Céline Dewrée, Eric Lavoipierre, Phil Christensson

Malmö Operaorkester, Malmö Operakör, Malmö Operas barnkör, statister.

Premiär: 17 januari 2026 på Malmö Opera.