Jag har haft förmånen att följa Skånska Operan under de senaste 15 åren. Varje sommar – med undantag för pandemiåren – har man presenterat en nyuppsättning av någon av de stora operaverken och varje år har utvecklingen gått glasklart framåt. Men ofta har det funnits någon fläck på mattan, ett litet frågetecken, så dock ett frågetecken. Men när min fru och jag lämnade Bäckaskogs slott efter årets premiär var vi överens: Det är så här det ska vara, det var ingenting vi ville ändra på. Enkel men vacker scenografi, effektfullt ljus, utsökta kostymer och framför allt en föreställning som närmade sig det perfekta såväl i musik som i agerande. Till detta en stor dos spelglädje.
Både kapellmästaren Albert van Pham och regissören Ola Hörling betonar det lätta i både karaktärerna och i musiken. Handlingen är flyttad till ett fartyg, ett snyggt grepp som skildrar både klassamhället och det begränsade rummet och dessutom låter kostymören enkelt visa skillnaderna mellan herrskap och tjänstefolk.
Orkestern är inte stor snarare en pianokvintett. Det räcker faktiskt till för Mozarts musik och dess ljusa elegans och Albert van Pham håller tempot högt och förhindrar på så sätt de värsta slentrianmässiga applåderna.
Solistensemblen är av mycket hög och jämn kvalitet. Elin Eriksson gör en mycket övertygande Susanna med glittrande sopran och en stor dos näbbighet, Ola Heinpalu är nästan överdriven i godmodiga tolkning av Figaro och Linnea Nordenback är ljuvlig i sin framställning av Rosina. Saga Fribyter lyckas undvika den typiska fällan i byxrollen som Cherubino: Cherubino är faktiskt en man och när han sedan klär ut sig till kvinna måste han (hon) just vara en utklädd man utan spår av äkta kvinnlighet. Saga Fribyter klarar den balansgången och landar elegant som kärlekskrank tonåring. Och även övriga roller får en nära nog perfekt behandling. Mer kan man som åhörare inte önska sig.
I mer än 30 år – med undantag för pandemiåren – har Skånska Operan varje sommar turnerat runt under sin troskyldiga maxim ”Opera för folket”. Säkerligen är det tusentals människor som fått sin första operaupplevelse vid någon av deras föreställningar och som grädde på moset har den också varit plantskola för hundratals duktiga sångare som där tagit de första stegen i sin operakarriär. Det är en kulturgärning som inte kan prisas nog. Men det anser tydligen inte statliga Kulturrådet, som är den myndighet som enligt egen utsago genom att främja utvecklingen, informera och ge bidrag till kultur – är med och förverkligar nationell kulturpolitik. I år fick Skånska Operan inget projektbidrag, ett bidrag som stod för 10 procent av dess finansiering. Man lyckades klara årets turné genom att be om hjälp hos publiken och kunde sälja fler biljetter än något år tidigare och få över 300 nya stödmedlemmar.
Nu ber man om ytterligare hjälp genom att så många som möjligt skriver till Kulturrådet. Gör det! Adressen är: Kulturrådet, Box 27215,102 53 Stockholm eller via e-post: kulturradet@kulurradet.se.
FIGAROS BRÖLLOP (Le nozze di Figaro)
opera av Wolfgang Amadeus Mozart med libretto av Lorenzo da Ponte i översättning av Ola Hörling efter Christian Fürst Myrups förlaga
Regi: Ola Hörling
Musikaliskt ansvarig: Albert van Pham
Scenografi: Rigmor Grönwall
Ljusdesign: Ludwig Uppman
Kostym: Fredrika Lillius
Medverkande: Ola Heinpalu, Elin Eriksson, Viktor Rydén, Linnea Nordenback, Saga Fribyter, Lona Mohr Villadsen, Josef Gottlander, Daniel Ralphsson, Laura del Sol Orostica, William Tarrach
Orkester: Albert van Pham, Lea Vigilante, Febe Forsman, Andrea Olivia Blanco, David Levy
Premiär på Bäckaskogs slott 6 juli
Bilderna är tagna av Stefan Johansson. På den övre: Ola Heinpalu och Elin Eriksson som Figaro och Susanna. På den undre: tre skönsjungande damer, Linnea Nordenback, Saga Fribyter och Elin Eriksson
Lars-Erik Larsson 
Lämna en kommentar