Det skulle dröja nästan 180 år från urpremiären innan Giuseppe Verdis opera Giovanna d’Arco kom att uppföras på ett operahus i Norden. Det är inget konstigt med det, det är inte fråga om någon ”bortglömd pärla” utan den stod sig slätt i konkurrensen med andra verk; utbudet av operaverk är enormt och antalet spelplatser är trots allt begränsat. Och så här efter Nordenpremiären är det bara att konstatera att visst har Giovanna d’Arco en del tillgångar men det skulle förvåna mig om uppvaknandet ur Törnrosasömnen blir mer än tillfälligt.
Intrigen är aningen invecklad med drömscener och verklighet blandade; huvudlinjen är fadern Giacomos misstanke att dottern Giovanna fått sina segrar med hjälp av ett förbund med onda makter medan hon i stället välsignats av änglar. Han vill offra hennes liv för att få bort hennes synder. Detta komplicerade skeende illustrerar Verdi med mycket ytlig musik, behaglig för öronen och kryddad med klämkäcka martialiska tongångar. Och som grädde på moset låter scenografen Leslie Travers det hela utspela sig dels i ett kitschigt överromantiskt vykortslandskap, dels i något som mest påminner om roliga timmen på dagis. Ställvis kommer studentspexet snubblande nära, ett intryck som också förstärks av kostymer och rekvisita.
Musikaliskt är föreställningen värd mycket beröm. Dirigenten Daniela Musca håller ett effektivt modererat tempo och tar väl vara på klangrikedomen och elegansen i Verdis musik. Solisternas prestationer är genomgående av hög klass. Ania Jeruc i titelrollen sjunger med en mycket fyllig, sopran och speglar fint figurens alla sidor. Bror Magnus Tødenes ljusa tenor är perfekt i rollen som Carlo, klar och vacker och bärig även i de högsta höjderna. Fredrik Zetterströms gestaltning av Giacomo är rent utomordentlig – kraftig uttrycksfull baryton och ett lysande agerande. Gustav Johansson kramar ur det mesta med sin bas i rollen som Talbot.
En figur som sätter myror i huvudet på mig är akrobaten Hilario vars roll är att gå i taket med huvudet ner. Ska hon föreställa en ängel eller är hon en spegling av Giovanna eller är det bara ett utslag av Leslie Travers leklynne? Oavsett vilket måste man beundra prestationen att promenera med huvudet nedåt utan att svimma.
Som helhet: Den här uppsättningen av en så gott som okänd Verdiopera har inget stort konstnärligt eller tankemässigt värde men den är intressant som kuriositet och definitivt ett stycke god operaunderhållning.
GIOVANNA D´ARCO
opera av Giuseppe Verdi med libretto av Temistocle Solera
Dirigent: Daniela Musca
Regi: Philipp M. Krenn
Scenografi, kostym och mask: Leslie Travers
Ljus: Alessandro Carletti
Videodesign: Douglas O’Connell
Medverkande: Ania Jerue, Bror Magnus Tødenes, Fredrik Zetterström, Gustav Johansson, Tor Lind, Andrea Hilario
Malmö Operaorkester, Malmö Operakör
Nordenpremiär 12 oktober 2024 på Malmö Opera
Lars-Erik Larsson 
Lämna en kommentar