Operaen i Köpenhamn var fullsatt vid premiären på Anne Barslevs uppsättning av Mozarts opera Figaros bröllop i söndags. Inte undra på det – verket är utan tvivel en av de operor som älskas av de flesta, från habituéer till förstagångsbesökare.
Och visst är Figaros bröllop en ädelsten med många facetter. Musiken är Mozart när han är som bäst – lätt, elegant, fylld av ljuvliga melodier, fullödiga arior och spännande recitativ. Librettot spänner över samhällskritik, fascinerande intriger, ljuv romantik till rena burleskerier. Gestalterna är inga stereotypa figurer utan äkta männniskor med alla deras känslor, värden och tillkortakommanden.
Anne Barslev och dirigenten Nicholas McGegan presenterar verket i en klassisk version. Mycket spänst och högt tempo men inga större förändringar gentemot originalet och inga förändringar eller tillägg för att ge en nutida accent.
Nicholas McGegan kan sin Mozart i grunden. Hans tolkning är välvårdat elegant och mycket behärskad. Ingen överdriven dynamik eller stora temporubbningar. Detta ger bästa möjliga stöd för sångarna så att de kan ägna omsorg om varje enskild detalj i sina framställningar. Och deras prestationer är överlag av mycket hög klass. En intressant bekantskap för Köpenhamnspubliken var den unge Theodore Platt i rollen som Greve Almaviva. Mycket kraft och värme i hans barytonstämma som får en att ana kommande stordåd. Sofie Elkjær Jensen gjorde ett praktfullt porträtt av Grevinnan med sin strålande vackra sopran och Clara Cecilie Thomsen fick fram den riktiga näbbigheten och friskheten i sin framställning av Susanna.
Henning von Schulman gör nu ännu en Figaro, en roll som han måste vara mycket förtrogen med. Hans mäktiga bas har utvecklats ytterligare sedan jag för första gången hörde honom för snart tio år sedan som Leporello i Don Giovanni och hans agerande är i klass med rutinerad talskådesplares.
Mezzon Nina van Essen gestaltar byxrollen Cherubino. Sångligt är hon helt perfekt men jag måste ställa vissa frågetecken kring agerandet. Cherubino är en ung pojke eller rättare sagt en trulig tonåring som i Nina van Essens framställning är för feminin.
Musikaliskt är alltså hela föreställningen på mycket hög nivå men frågetecknen hopar sig kring regin. Hela skeendet tonas ner, ställvis blir det mer sångspel än musikdramatik, Det är synd eftersom Lorenzo da Pontes libretto vimlar av godbitar som kunde framhållas bättre.
Scenografin är en ny variant på del alltför ofta använda konstruktionen med mångder av trappor och dörrar som smäller igen i tid och otid. Det sägs i programbladet att det skall illustrera Figaros förflyttning i olika samhällsskikt men den tanken verkar med förlov sagt en aning långsökt.
Också kostymerna får en att höja på ögonbrynen. Tidsobestämd trasgrannhet, kompletterad med genomgående sportskor. Man vill gärna ställa den lilla frågan Varför?.
Men som helhet: den här uppsättningen av Figaros bröllop är definitivt värd ett besök främst på grund av de musikaliska kvaliteterna. Och Mozart är ju alltid Mozart.
FIGAROS BRÖLLOP
Le Nozze di Figaro
opera av Wolfgang Amadeus Mozart med libretto av Lorenzo da Ponte
Dirigent: Nicholas McGegan
Regi: Anne Barslev
Scenografi: Rikke Juellund
Kostymdesign: Astrid Lynge Ottosen
Ljusdesign: Ellen Ruge
Koreografi: Sara Ekman
Medverkande: Theodore Platt, Sofie Elkjær Jensen, Clara Cecilie Thomsen, Henning von Schulman, Nina van Essen, Cecilia Lund Tomter, Morten Staugaard, Fredrik Bjellsäter, Anti Mähönen, Annika Beinnes
Det Kongelige Kapel
Det Kongelige Operakor
Continuo: Alessandro Stefanelli
Premiär på Operaen i Köpenhamn 6 oktober 2024
Lars-Erik Larsson 
Lämna en kommentar