Lars-Erik Larsson

Ulrika Starby, Nils Gustén och Theodor Uggla. Foto: Daniel Strandroth

En opera av Giacomo Rossini från 1816, aldrig tidigare uppförd i Sverige. Det är vad Läckö slottsopera erbjuder i år med La Gazzetta. En luftigt lätt historia med en intrig tunn som vatten: efter allsköns förvecklingar, missförstånd, äktenskapskontrakt och annat otyg fram och tillbaka segrar ungdomarnas kärlek över gubbarnas planer; rätt kvinna hos rätt man och allt slutar i frid och fröjd.

Även musiken är typiskt rossinisk – han lånar friskt av andra men mest av sig själv och arbetar ihop alltsammans till en medryckande helhet fylld av accelerandon och crescendon.

Richard Hamrin och Martin Hatio som Filippo och Pomponio. Foto: Daniel Strandroth.

Och solisterna förvaltar råmaterialet utomordentligt väl i både sång och agerande. Martin Hatio låter sin pregnanta basbaryton gestalta Pomponio, en rik affärsman med mycket maktbegär och lagom urvattnat samvete, som per annons söker äkta make till sin dotter Lisetta, mycket väl sjungen av Minna Tägil med ungdomlig frisk apparition och glittrande koloratursopran. Efter många turer fastnar han för Alberto, gestaltad av Theodor Uggla med mycket löftesrik lyrisk tenor. Men varken Lisetta eller Alberto vill följa Pomponios planer, hon har sin Filippo och han har drabbats av en plötslig förälskelse i Doralice. Låter det krångligt? Egentligen är det betydligt mer invecklat. Men det spelar ingen större roll – huvudsaken är det friska, eleganta framförandet med komplexa ensembler i stundvis nästan halsbrytande tempo.

Regissören Lars Bethke håller föreställningen i ett fast grepp, noggrant in i minsta detalj. Figurerna är tydligt utmejslade, det finns inget utrymme för överspel eller egna tolkningar. Och dirigenten Simon Kim Phipps leder föreställningen och stöder sångarna rent exemplariskt. Klangen i orkestern är utmärkt och kraften räcker till även i de mest krävande passagerna.

Scenografin är värd ett kapitel i sig. Publiken sitter på borggården, omgiven av höga byggnader och scenen blir något av en tredimensionell muralmålning på ena väggen. På detta utrymme har man lyckats skapa en hotellobby med portierdisk, bord och till och med en fungerande hiss. Kostymerna är välsydd nutid fram till den avslutande maskeraden då alla blir sagoprinsessor och -prinsar.

Trots avsaknaden av djupa tankar och stor dramatik är det här hantverksskicklig opera på hög nivå: musikaliskt fullvärdig, medryckande och fylld av ekvilibristisk sångkonst. Föreställningens dryga två timmar bara flyger iväg och man åker ifrån Läckö tacksam för upplevelsen.

En mezzo och en lyrisk sopran: Josefine Andersson som Doralice och Minna Tägil som Lisetta. Foto: Daniel Strandroth

Efter mer än 25 år som regissör och sedan som verksamhetsledare överger nu Catarina Gnosspelius Läckö slottsopera för att gå vidare som ledare för Vadstena-Akademien. Hon lämnar efter sig något av ett storverk i att ha byggt upp operaverksamheten på Läckö och man vill önska henne lycka till med att förädla verksamheten i Vadstena.

LA GAZZETTA

opera av Giacomo Rossini med libretto av Giuseppe Palomba i översättning av Catarina Gnosspelius

Dirigent: Simon Kim Phipps

Regi och koreografi: Lars Bethke

Scenografi: Lars Bethke och Lehna Edwall

Ljus: Christian Dahlqvist

Kostym: Lehna Edwall

Mask och peruk: Théresia Frisk

Solister: Martin Hatio, Minna Tägil, Richard Hamrin, Lars Arvidson, Josefine Andersson, Theodor Uggla, Ulrika Skarby, Nils Gustén, John Haque, Joakim Bäckmark, Mårten Wåhlström, Josef Gottlander, Petter Stenebo

Verksamhetsledare och producent: Catarina Gnosspelius

Premiär: 12 juli 2024 på Läckö slott