Lars-Erik Larsson

Efter 17 år har Operaen i Köpenhamn plockat fram David Radoks uppsättning av La Traviata ur malpåsen. Line Kromann går in som verkställande regissör, Lina Räftegård har sett över koreografin och Sesto Quatrini tar plats på dirigentpulten. Besättningen är naturligtvis helt ny.

Under de här sjutton åren har jag hunnit med att se åtskilliga uppsättningar av La Traviata och på något sätt har Radoks version försvunnit ur minnet. Men när man nu ser den igen är det påfallande hur gedigen den är – den måste räknas till det absoluta toppskiktet. Radok emfaserar verkets litterära kvaliteter, skärper dramatiken och tonar ner sentimentaliteten. Remarkabelt är också hur han förlöjligar det ”fina” folket och understryker deras brister och tillkortakommanden. Glansen blir till krimskrams, det enda äkta är Violettas kärlek till Alfredo och det är där David Radok lägger kärnpunkten. Han låter den äldre Germont bli den verklige brottslingen, den som tvingar Violetta mot undergången. Det är en mästerlig tolkning som lyfter La Traviata från operaunderhållning till stor dramatik.

Dirigenten Sesto Quatrini följer samma koncept. Verket blir också musikaliskt en helhet, inte en uppradning av arior, körer och orkesteravsnitt. Han är försiktig med dynamiken, noggrann med detaljerna samtidigt som han driver på tempot ganska hårt. Han tvingar in solisterna i helheten, även se stora ariorna blir en del av handlingen, inte fristående uppvisningar. Så blir Anush Hovhannisyans gestaltning av Violetta ett gripande kvinnoporträtt sjunget med en utomordentlig sopran – man kan ana den explosiva glöden men den tar aldrig överhanden. I samma klass är Palle Knudsens porträtt av Giorgio Germont. Lugn, nästan tillbakahållen i aktionen med en tung auktoritet i sin fylliga baryton. Och Johanne Bock lånar sin klangfulla mezzo som Annina, en rent förtjusande skildring av de mogna moderliga kvinnan.

Däremot lyckas varken regissör eller dirigent få tenoren Matteo Lippi i rollen som Alfredo Germont att infoga sig i helheten. Glansfull tenor med klang ända upp i höjden men han får inte figuren trovärdig, det blir för mycket Matteo Lippi och för litet Alfredo Germont.

De övriga solistprestationerna är genomgående musikaliskt högklassiga liksom körens insatser. Och kringverket – scenografi, kostym och ljusdesign är rent ypperliga. Som helhet en uppsättning som förtjänar att väckas till liv fler gånger.

LA TRAVIATA

opera av Giuseppe Verdi med libretto av Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas den yngres skådespel Kameliadamen

Dirigent: Sesto Quatrini

Regi: David Radok/Line Kromann

Scenografi: Lars-Åke Thessman

Kostym: Ann-Mari Anttila

Ljus: Hans-Åke Sjöquist

Koreografi: Håkan Mayer/Lina Räftegård

Solister: Anush Hovhannisyan, Matteo Lippi, Palle Knudsen, Sophie Haagen, Johanne Bock, Jens Christian Tvilum, Simon Duus, Kyungil Ko, Morten Staugaard, William Ottow, Simon Schelling, Rasmus Ruge

Statister

Det Kongelige Operakor

Det Kongelige Kapel

Repremiär på Operaen i Köpenhamn 10 januari 2023