Förhoppningarna var goda, ambitionerna var på topp. Men den förbaskade verkligheten kom i vägen i form av fyra förstörda ryggkotor och som grädde på moset ett inflammerat sår på en tå som höll på att sluta i allmän blodförgiftning och hot om amputation. Det har hittills tagit nästan åtta månader, flera sjukhusvistelser, otaliga läkarbesök och skopor av smärtstillande medicin och andra otyg.
Men nu kan jag ta mig hjälpligt framåt med hjälp av rollator och käpp. Jag har så smått börjat besöka operaföreställningar och konserter så förhoppningsvis ska livet så småningom bli mer normalt. Och om det inte går åt helvete igen så ska den här bloggen ta form på nytt.
Lars-Erik Larsson 
Lämna en kommentar